Då visste jag inte var jag hade -umpan någonstans.
Men lyckade kravla mig ur sängen och in i duschen. Snabba ryck nu efter som shuttlen till flygplatsen skulle gå 04.30. En snabbkaffe på engelsk vis
Ingen favorit, men i nödläge funkar allt. Och 04,25 stod vi en stor grupp samlad i snålblåsten väntande på shuttlen. En del fick besked under tiden att deras nya flighter var inställda igen, och vi andra höll tummarna för att våra flighter skulle avgå som det var sagt.
Men vart tog den där shuttlen vägen? Klockan gick och det började bli lite halvpanik, eftersom vi alla visste att det tar tid på flygplatsen. Till sist haffade vi en taxi och drog mot Heathrow.
Stök och bök med scanna dig själv automater som inte kunde hitta våra bokningar och efter mycket om och men lyckades vi hitta personal som kunde hjälpa oss.
Det visade sig att om din flight blivit ombokad kan du inte själv skriva ut nya boardingkort. Äntligen nya biljetter i handen så mot securityn. Sååå sakta den rör sig framåt, och det känns ju inte snabbare när man har en tid som sakta rinner ifrån en.
Naturligtvis ligger vår terminal vid världens ände, och vår tidsmarginal krymper hela tiden. Äntligen är vi framme vid rätt gate
Men vi hinner precis landa i stolarna innan det boardas. Lite för lite tidsmarginal för min del, men strunt i det, vi hann.
Och snart är vi i luften, från ett kallt, grått, blåsigt och regnigt London, till molnen och solen ovan där
Resten av resan fungerar klockrent, alla väskor kom med, och tiden som var på vår sida hela vägen hem.
Borta bra men hemma bäst.
Nu en tidig kväll, för i morgon kör vi på som vanligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar