Livets mittpunkt

I varje fall om man räknar med att bli hundra år.
I går var det dags för mig att nå det magiska talet 50.
Magiskt och magiskt, det var ju inte så att jag kunde se några större förändringar.
Extra valkarna runt magen var kvar, de gråa håren hade inte förökat sig något nämnvärt och rynkorna verkade inte ha blivit fler. Så att fylla 50 var faktiskt inte så farligt.

Familjen var uppe i ottan och fixade med present och fika som serverades tillsammans med skönsång på sängen.
Men presenten var lite stor för att slås in och räckas över, så på med lite myskläder och ut i garaget för att kolla in vad de hade hittat på.

Och kolla in vad läckert en Fatboy hängmatta, Den kommer helt klart att bli en favoritplats för läsning och att bara vara.

Vi bar ut den på terrassen och medan vi stod där dök plötsligt morfar upp med en blomsterbukett i högsta hugg, och vi hann med att äta en gemensam frukost innan familjen drog i väg till jobb respektive skola.

Själv skrotade jag runt och njöt av ledigheten innan jag med hjälp av mormor körde och fixade en hel del inköp inför lördagens sittning.

Det går dock inte att fylla år utan lite tårta och med kaffe och tårta gratulerade vi oss till att vara så duktiga på shopping och planering.

En del hade uppmärksammat min dag och buketterna levererades av blomsterbud, den ena vackra buketten efter den andra. Så vackra och helt ärligt, en väldig härlig känsla att ta emot en vacker bukett som är skickad just till mig.

Som vanligt i familjen så är kvällen bokad för restaurangbesök, och denna kvällen var det Monster Bar och Steakhouse som gällde. Vi har ju gjort det till lite av en grej att inte gå på samma restaurang mer än en gång, och det är rätt trevligt att ta tillfället i akt och prova något nytt.

Startade med en lite appetizer medan vi studerade menyn.

Sedan kom maten in, Burgare

och Steak and fries

Och snart var bordet fullt och vi var fokuserade på våra tallrikar

God mat, men nja jag vet inte riktigt om den levde upp till prislappen,

men nu har vi testat i alla fall.

Hemma väntade ytterligare en bukett vid dörren, och ett par grattissamtal senare

landade jag nöjd i soffan med ett glas Colombiansk Rom som lillebror skickade med mig hem

när vi träffades i somras och som jag sparat till just denna dagen

Som sagt, det är inte alls dumt att vara just i livets mittpunkt.