I går när jag parkerade "loppan" i cykelgaraget på Hyllie, upptäckte jag att i låset på en cykel satt en nyckelknippa deluxe. Vilken fasa att bli av med en knippa i den storleken.
Cykeln var redan låst så jag beslöt att ta knippan med mig och skrev en lapp som jag fäste på sadeln.
Timmarna gick men plötsligt ringde mobilen och en lättad gråtande kvinna beskrev sin knippa och ett par minuter senare mötte jag upp henne vid den låsta cykeln. Dottern( tydligen med öroninflammation) satt redan i sadeln med tårarna rinnande och mamman berättade, även hon, med tårarna rinnande om morgonen. Jag förstår att det är lätt att glömma under de förutsättningarna. Men allt löste sig och hon kunde lättad cykla hem och hämta syskon och komma in i bostaden. Det känns bra att kunna hjälpa när möjlighet ges.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar