Lillkillen startar dagen med att vara sur och grinig, eftersom de flesta av joggisarna har blivit för korta. Jamen du kan ju inte vara arg på mig för att du växer så mycket, försöker jag. Det gick inte riktigt hem, utan han stormar ut och skall iväg till kompis när pappa stoppar honom. Lillkillen kommer in med en underbar bukett rosor och tårarna rinner nerför kinderna när han överrräcker den. Han hulkar fram: det är ju morsdag idag, och jag som var så arg på dig.....
Vems modershjärta kan motstå det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar